I väntan på vännerna

har duschat och fixat nu. jill och alice är inte hemma än. funderar på att krypa ner i nån av deras sängar så länge, haha är hur trött som helst :) det är sorgligt att va uppe ensam.
 
kvällar och nätter påminner mig om saker jag inte vill komma ihåg. känns som jag befinner mig mitt på brottsplatsen också. det jobbiga med att sakna är inte saknaden i sig, det är att jag aldrig vet om du saknar mig tillbaka. tänker du på mig ibland? precis som jag tänker på dig. du är för långt bort. det gör ont. 
 
nej nu attakerar jag sängen. puss